tisdag 15 april 2014

Man kan ju inte skriva uppsats hela tiden heller...

Livet som MFS stipendiat är spännande och roligt men också väldigt intensivt, vi måste anpassa oss i en ny kultur, lära oss språket (så vi kan göra oss någorlunda förstådda) och komma på kreativa sätt att laga mat på nya råvaror. Som ni då förstår så skriver vi inte bara uppsats ihop jag (Linda) och Rut, utan vi bor också tillsammans, sover i samma rum, går på toa med öppet dörr (då låset är trasigt), helt enkelt så har vi inget privat liv här i Tanzania. Därför planerade vi in en safari så här i halvlek, tyvärr fortfarande inget privatliv dock då vi sov i samma tält, åkte i samma bil och fotade samma lejon men vi fick ändå ett välbehövligt avbrott från uppsatsskrivandet och alla kultur krockar i Moshi.

Första dagen såg vi över 500 elefanter i nationalparken Tarangire, dag två och tre fick vi verkligen uppleva "The circle of life" i världens enda naturliga ekosystem Serengeti. Vi bodde alltså i Lejonkungen för er som inte kan läsa mellan raderna. Totalt fick vi träffa 31 lejon och på väldigt nära håll skall tilläggas, det var mäktigt men läskigt att stå två meter ifrån två lejonhanar. Dag tre besökte vi Ngorogoro kratern som är en vacker djurfylld krater helt enkelt...



Sista dagen hälsade vi på i en masaiby... väldigt intressant, kan säga så här: Tur att vi inte är födda till  masaier jag och Rut, dels för att de omskär kvinnor och dels för att man inte får ha sin man för sig själv, en rik masai med mycket boskap har också många fruar, upp till sisådär tio stycken... Sedan bor de i hyddor gjorda av kobajs.


Nu är vi iallafall "hemma" i Moshi igen, nöjda efter en lyckat safari där vi fått se så mycket mer än bara "the big five", uppsatsskrivandet är i full gång och nu är det mindre än 3 veckor kvar tills vi får komma hem till Sverige. Rut räknar ner dagarna tills hon får träffa David igen och själv längtar jag efter vanlig hederlig svensk laktosfri filmjölk.

Ha det gött!

2 kommentarer:

  1. Hahaha ni är för roliga ni. Inte visste jag att Simba behöver glasögon, han är ju skelögd. det såg jag inte i filmen. fast å andra sidan, filmen utspelar sig ju för 20 år sedan. han kanske har fått lite gråstarr med åldern...

    SvaraRadera
  2. Åå, fint att du får ha din man för dig själv, Rut. Och Linda... jadu... härligt att du har din filmjölk att längta efter -annars kanske du skulle bli kvar bland lejonen för alltid och då hade jag blivit ledsen tjej tror jag.

    SvaraRadera