Videoblogg #6 - HEJDÅ MOSHI

Man kan ju inte skriva uppsats hela tiden heller...

Livet som MFS stipendiat är spännande och roligt men också väldigt intensivt, vi måste anpassa oss i en ny kultur, lära oss språket (så vi kan göra oss någorlunda förstådda) och komma på kreativa sätt att laga mat på nya råvaror. Som ni då förstår så skriver vi inte bara uppsats ihop jag (Linda) och Rut, utan vi bor också tillsammans, sover i samma rum, går på toa med öppet dörr (då låset är trasigt), helt enkelt så har vi inget privat liv här i Tanzania. Därför planerade vi in en safari så här i halvlek, tyvärr fortfarande inget privatliv dock då vi sov i samma tält, åkte i samma bil och fotade samma lejon men vi fick ändå ett välbehövligt avbrott från uppsatsskrivandet och alla kultur krockar i Moshi.

Första dagen såg vi över 500 elefanter i nationalparken Tarangire, dag två och tre fick vi verkligen uppleva "The circle of life" i världens enda naturliga ekosystem Serengeti. Vi bodde alltså i Lejonkungen för er som inte kan läsa mellan raderna. Totalt fick vi träffa 31 lejon och på väldigt nära håll skall tilläggas, det var mäktigt men läskigt att stå två meter ifrån två lejonhanar. Dag tre besökte vi Ngorogoro kratern som är en vacker djurfylld krater helt enkelt...

Sista dagen hälsade vi på i en masaiby... väldigt intressant, kan säga så här: Tur att vi inte är födda till  masaier jag och Rut, dels för att de omskär kvinnor och dels för att man inte får ha sin man för sig själv, en rik masai med mycket boskap har också många fruar, upp till sisådär tio stycken... Sedan bor de i hyddor gjorda av kobajs.

Nu är vi iallafall "hemma" i Moshi igen, nöjda efter en lyckat safari där vi fått se så mycket mer än bara "the big five", uppsatsskrivandet är i full gång och nu är det mindre än 3 veckor kvar tills vi får komma hem till Sverige. Rut räknar ner dagarna tills hon får träffa David igen och själv längtar jag efter vanlig hederlig svensk laktosfri filmjölk.

Ha det gött!

Kidsi and Churchi

KIDSI

Här om morgonen möttes vi av en massa barn, så kallade "kidsi". Tanzanianerna är nämligen väldigt förtjusta i att lägga på ett "i" på alla möjliga passande ord, författaren till detta inlägg kallas därmed numera för Roti. Däremot har de för vana att ta bort i:et på de ord som normalt sett slutar på i… man tar med andra ord en "tax" in till stan, och inte en taxi.

Tillbaka till kidsi. När vi kom fram till organisationen vi samarbetar med, sprang de oss till mötes och nästan slogs om att få bära våra kassar. Sedan blev vi kramade och ompysslade och fick nya frisyrer medan vi väntade på att vår vägvisare och tolk skulle dyka upp (tiden här innebär ofta en hel del väntan…)

CHURCHI

I söndags var vi i kyrkan för första gången här i Tanzania. Vi följde med vår "gardener" som bor här på hostelet, och vi blev varmt välkomnade. Gudstjänsten innehöll mycket sång och dans, och det riktigt sög i benen på undertecknad. Jag kände för att riva av hela mitt fulla afrodans-register. Tyvärr är man lite väl västerländsk och försiktig, så får se om det vågas mer nästa söndag ;) Vi fick varsin tolk till predikan, men eftersom predikanten kom upp i varv då och då (dvs. skrek) och ljudet var rätt skränigt, var det ändå lite svårt för allt att nå fram. Ändå tyckte vi inte att en gudstjänst var nog, så vi stannade även på nästa :P Denna i lite lugnare tempo och på engelska. Mer dans till folket!

ÖVRIGT

Nu har vi genomfört 11 intervjuer. Några av dem kommer vi dock inte kunna använda. Linda sitter och transkriberar för fullt. Nästa vecka blir det lite lugnare tempo. Vi kommer bryta av datainsamlingen med en 5-dagars safari. När vi kommer hem från den blir det till att börja analysera resultatet. Så länge får ni roa er med videoblogg #5. Karibu sana!